Text av Margareta Pålar, tidigare publicerad i Tidningen Nygammalt.
På hösten 1984 startades den första studiecirkeln i
durspel – den åtföljdes av flera under åren som följde.
Ledare för de olika cirklarna var Nils Hagström, Annie
Herbertz och Henry Persson. Alfred Eriksson – känd
fiolspelman mm – var en viktig deltagare vid starten.
De ordnade även välbesökta spelmansstämmor – de
2 första hölls i Smedjebacken i mitten av 80-talet –
därefter ett antal i Tolvsbo, Söderbärke vilka lockade
många durspelare från hela Sverige och även från
Norge. Veckoslutsstämmor med övernattning. Jag
vet att Myrbraathens (i Oslo) som sålde dragspel
och durspel gästade oss varje år och sålde spel till
flera av oss. Jag hade själv 2 st spel därifrån – nu har
jag bara ett kvar – det är det spel jag mest använder.
Vi tillhörde då Västerbergslagens dragspelsklubb,
berättar Margareta Pålar.
Alfred, Henry och Annie var alla födda på 1920-talet och är numera avlidna. 1997 bildade vi egen klubb – Vädurarna. Namnet kommer av att vi spelar durspel men också av att Ludvika ligger vid sjön Väsman och att vi även tillhör
Västerbergslagen.
Nils Hagström var vår förste ordförande och spelledare fram till sin för tidiga bortgång 2004. Han efterträddes då av
Bo Gustafsson, som fortfarande innehar den posten. Vi har numera 2 spelledare – Bo Gustafsson är förste och Harry Göransson andre. Nils Hagström var även ordf. i Svenska Durspelsföreningen under åren 1996 – 2004, berättar Margareta vidare. Vi har 48 medlemmar varav 36 är aktiva. Av de aktiva trakteras även andra instrument: Nyckelharpa, fiol,
munspel, dragspel, gitarr och ståbas. De flesta av oss är pensionärer från pigga 85-åringar och neråt i åldrarna – ett mindre antal av oss är fortfarande i yrkesaktiv ålder. Tyvärr inga ungdomar. Klent med återväxten. Vi har under åren haft mycket
spelningar i olika sammanhang – pensionärsföreningar har ofta velat engagera oss för underhållning och dans. Vi har spelat på äldreboenden och i andra sammanhang inom Dalarna – mestadels gammeldans men även modernare toner förekommer.
Några av medlemmarna bidrar med sång. Många av oss är flitiga besökare på dragspels – och durspelsstämmor. Radio Dalarna hade några program där vi deltog i början av 90-talet. Därefter har vi inte deltagit i vare sig radioeller TV-program. Vi har inte gett ut några CD-skivor, fast vi har pratat om saken ibland. ”Söderbärkemarschen” komponerad av Alfred Eriksson är en mycket känd och spelad låt. Den är nästan vår signaturmelodi och ingår alltid i vår repertoar. ”På Ängsgården” komponerad av Birgit Sjöströms faster – Ester Jacobsson (dragspelare och durspelare – tyvärr numera avliden) brukar vi ofta sluta våra framträdanden med. Den glada låten spelas också mycket av andra klubbar, avslutar Margareta
